Främlingen Gustav LD I Främlingen av Albert Camus använder Camus huvudkaraktären Mersault för att porträttera filosofin kring existensialism

Främlingen Gustav LD

I Främlingen av Albert Camus använder Camus huvudkaraktären Mersault för att porträttera filosofin kring existensialism. Läsaren ges tidigt i boken bilden av Mersault som någon som inte lever som han borde, är omoralisk samt psykologiskt avskild från samhället i övrigt. Men som senare i berättelsen beskrivs moraliskt försonas med sitt liv och handlingar. Denna förvandling gör att berättelsen ändå ges ett gott slut trotts att Mersault blir dömd till döden.
Hans unika, känslokalla personlighet introduceras genom känslorna, eller snarare avsaknaden, som han visar när han får reda på sin mors bortgång. Av bokens berömda första meningar framgår att han helt enkelt inte bryr sig om sin mor: “Mamma dog i dag. Eller igår kanske, jag vet inte. Jag fick telegram från hemmet: ‘Mor avliden. Begravning morgon. Högaktningsfullt.’ Det betyder inget. Kanske var det igår.” Han verkar mer bekymrad över tidpunkten när bortgången skedde snarare än att han just förlorat än närstående.
Dessutom verkar Mersault mer fokuserad på hans omgivning i bårhuset än att hans mor ligger död i kistan bara ett par meter från honom. När en vårdare försöker öppna kistan för att ge Mersault en sista syn av sin mor hindrar Mersault henne. När vårdaren frågar varför är det enda svaret Mersalt kan komma på, “Jag vet inte.” Under begravningsakten är han besvärad av den stekande solen och väljer att inte tänka på var han befinner sig och vad han förväntas göra. Avsaknaden av medlidande och vägran att uppföra sig så som samhället förväntar sig är vad i huvudsak gör honom en existensialist.
Flera andra händelser bekräftar Mersaults existensiella personlighet. Han träffar en kvinna, Mafie, under dagarna strax efter mors begravning. Trots bortgången som just skett låter han det inte tynga honom utan han glädjs i hennes närvaro. Senare när Marie frågar om hans inställning till giftermål svarar han att det inte skulle innebära så mycket i sitt liv men att de kunde om hon ville. Ett sådant okänsligt svar är typiskt för hans existensiella tänkande och han svarar på liknande sätt när Marie frågar om hans kärlek gentimot henne. Äktenskapet anses av samhället vara en av de viktigare händelserna i livet medan Mersault ser känslolöst på det. Ett skilldrande på en inom existensialismen centrala tankegångar: “existensen föregår essensen” – människan är vad hon gör den till, fri från normer och förutfattade värderingar.
Bokens existensiella skilldring av Mersault ställs på sin spetts under rättegången som påföljer mordet på araben. Författaren visar sin existensiella syn genom berättandet av hur åklagaren inte anser mordet vara rättegångens huvudsakliga tungdpunkt vilken istället är att Mersault inte visade några som helst känslor under sin mors begravning. Mordet på araben var en direkt följd av det Mersaults oberörda uppförande under begravningen. Samhället har avisat honom genom att töja på sanningen och döma honom utifrån en händelse utan anknytning till den han faktiskt stod åtalad för. Författaren visar sin filosofi kring existensialismen genom att förklara Mersault som en utomstående både inför samhället och rättsystemet. Mersault har blivit en främling i sin egen värld, utifrån bokens titel kan härledas.
Existensialismens stora inflytande över litteraturen under 1900-talets första hälft framgår tydligt av den övergripande handligen samt porträtteringen av huvudkaraktären. Mersaults djärva

Mersault har blivit en främling i sin egen värld, utifråm bokens titel kan härledas